Rapport: Finlands sociala grundskydd är otillräckligt – kränker mänskliga rättigheter

Det sociala grundskyddet i Finland är otillräckligt och innebär att alla finländares mänskliga rättigheter inte garanteras. Det framkommer i en ny rapport från Amnesty och Förbundet för mänskliga rättigheter.

Många människor har i dag svårt att få vardagen att gå ihop ekonomiskt trots olika stöd, och måste tumma på bland annat mat eller mediciner – något som borde vara en mänsklig rättighet.

Enligt internationella överenskommelser är det sociala grundskyddet och möjligheten till en tillräcklig levnadsstandard mänskliga rättigheter. Amnesty International och Förbundet för mänskliga rättigheter konstaterar i sin färska rapport att de här rättigheterna inte tryggas i Finland. Rapporten bygger på forskning och intervjuer med drabbade.

Främst handlar det om ekonomiska rättigheter som inte blir verklighet. Europeiska kommittén för sociala rättigheter – en del av den mellanstatliga organisationen Europarådet, som krångligt nog inte hör till EU – har upprepade gånger gett anmärkningar åt Finland för att rättigheterna till en viss ekonomisk verklighet inte uppfylls.

Regelverket kommer från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Rätten till socialt grundskydd finns också i Finlands grundlag.

– Ekonomisk trygghet är en rättighet som bör tryggas på samma sätt som politiska rättigheter tryggas, säger Heli Markkula på Förbundet för mänskliga rättigheter.

Att Amnesty och Förbundet för mänskliga rättigheter nu uttalar sig om Finlands grundskydd borde sända en signal om hurdant problem det handlar om, tror Markkula.

– Problemet har funnits länge men tidigare regeringar har inte åtgärdat det. Nuvarande regering har gjort små saker men de har inte räckt till, speciellt eftersom förra regeringen skar i den sociala tryggheten.

Det sociala grundskyddet består av olika ekonomiska stöd, från barnavårdsstöd till bostadsstöd och arbetslöshetsstöd.

I Finland finns människor som inte har råd med tillräckligt med mediciner som läkare ordinerat, eller som inte har råd med mat och måste ty sig till mathjälp, säger Mariko Sato, sakkunnig i ekonomiska och sociala rättigheter på Amnesty International i Finland.

Personer som lever på stöd och knappt får ihop vardagen upplever också att de inte har en plats i samhället, berättar Sato.

– Det finns ett starkt stigma och för många också en känsla av skam kring fattigdom. Det här bidrar också till grundskyddets otillräcklighet, säger Sato.

Problemen är i praktiken flera olika. Det finns till exempel många äldre som inte vet att de har rätt till grundskyddsstöd, samtidigt som digitaliseringen har försvårat systemet för de som inte har råd med eller kan använda digitala verktyg.

Bostadslöshet är också ett växande problem, och tiotusentals lever på gränsen till fattigdom.

Just nu är det sociala grundskyddet, sett till storlek i euro per person, betydligt mindre än FN:s riktlinjer kräver, och många vet alltså inte ens om vilka stöd de har rätt till. Samtidigt är det komplicerat att få en del stöd: den sociala grundtryggheten är nämligen fördelad på flera instanser med olika specifika krav.

Det finns flera stöd som hör till mer än en kategori; det inkomstrelaterade arbetslöshetsstödet är inte en del av grundskyddet, medan det arbetslöshetsstöd som inte är bundet till inkomst i sin tur är det. Det här bidrar till att de ekonomiska rättigheterna inte uppfylls för alla.

– Vi har inte ingripit i det här tillräckligt i Finland, trots att internationella organisationer upprepade gånger har gett anmärkningar. Därför lyfter vi upp det, säger Sato.

– Finland är ett rikt land med resurser att garantera människors rättigheter. Ett tillräckligt grundskydd är inte bara att de biologiska minimikraven för överlevnad uppfylls, utan att man kan delta i och vara en jämbördig medlem av samhället.

"Inte märkbart sämre än i jämförelseländerna"

Det sociala grundskyddet, det vill säga stödsystemet, håller på att förnyas, men det ska bli klart först 2027. Med rapporten vill organisationerna därför både att man tar med de mänskliga rättigheterna i förnyelsen, men också flagga för att grundskyddet behöver höjas med en snabbare tidtabell.

– I och med reformen kan många av problemen med bristande täckning och komplicerade processer rättas till, men samtidigt kan vi inte nu bara vänta på att en sjuårig reform blir klar utan nivån måste vi direkt börja höja, säger Mariko Sato.

Forskarprofessor Pasi Moisio, ordförande för Statsrådets kommitté för social trygghet, är försiktigt kritisk till rapporten, även om han nog vet att systemet är långt ifrån perfekt.

Finland har de högsta kostnaderna för läkemedel och hälsovård som betalas ur egen ficka i Norden

I själva verket har han och andra redan länge förundrat sig över anmärkningarna från den Europeiska kommittén för sociala rättigheter, eftersom han anser att reglerna är otydliga och för allmänna. Enligt Moisio är Finlands sociala grundskydd inte märkbart sämre eller mer komplicerat än till exempel övriga Norden, som är jämförbara länder. Men han påstår inte att det inte finns problem.

– Att en del inte har råd med mediciner är ett problem vi har som jämförelseländerna inte har. Finland har de högsta kostnaderna för läkemedel och hälsovård som betalas ur egen ficka i Norden, säger Moisio.

Hans kommitté ska om två år lägga fram ett förslag på hur grundskyddet ska förnyas. Han är medveten om kritiken mot systemet, men påminner om att ett enklare system inte automatiskt betyder rättvisa.

– Om det förenklas så kan det leda till att alla sedan får samma stöd, där man nu kan rikta stödet bättre.

Du hittar Amnestys och Förbundet för mänskliga rättigheters rapport här (på finska): Riittämätön perusturva Suomessa