Globala kriser leder ofta till större reformer. De avtal som reglerar det monetära systemet och världshandeln ingicks i kölvattnet av andra världskriget. Bolagsskattesystemets viktigaste särdrag är över hundra år gamla. Följderna av covid-19 har gett vind i seglen för att reformera det systemet.
Notan för nödåtgärderna och omstruktureringen av våra ekonomier kommer att landa på flera biljoner euro. Trycket är nu stort på att alla, inte minst de företag som tjänat mycket på den av nedstängningen påskyndade digitaliseringen, ska betala sin beskärda andel. Detta är ett måste även för andra reformer och investeringar kopplade till klimatomställningen.
Enbart coronakrisen och dess effekter skulle dock inte ha varit tillräckliga för att lansera en reform av de globala skattereglerna utan USA:s ställningstagande. Den amerikanska regeringens bestämda och konstruktiva engagemang, som uttryckts av Janet Yellen under G7-mötet i Storbritannien och under andra digitala diskussioner de senaste månaderna, har varit en frisk fläkt efter Trumpadministrationens obstruktionspolitik. Detta har varit ett av de tydligaste och mest välkomna tecknen på att USA nu är tillbaka med en multilateral vision.
G7-överenskommelsen omfattar fördelningen av beskattningsrätten för världens största och mest lönsamma multinationella företag. Företagen ska betala skatt där vinsterna görs, inte bara där deras huvudkontor ligger. G7-länderna kom överens om att länderna bör kunna beskatta minst 20 procent av vinsten (utöver en marginal på 10 procent) som dessa företag gör på verksamhet som utförs på deras territorium. När det gäller en global minimiskatt kom man överens om en effektiv skattesats på minst 15 procent för respektive land. G7-länderna underströk också vikten av att ett avtal måste ingås parallellt på båda dessa områden och åtog sig att arbeta för att kunna genomföra detta under nästa möte för G20:s finansministrar och centralbankschefer som ska äga rum i Venedig den 9−10 juli i år.
Man kunde även nå en överenskommelse om en fråga som tidigare varit en stor källa till oenighet i de transatlantiska diskussionerna – nämligen framtiden för den skatt på digitala tjänster som införts i flera europeiska länder under de senaste åren. En ”lämplig samordning” ska införas mellan tillämpningen av de nya internationella beskattningsreglerna och avskaffandet av skatten på digitala tjänster, och andra liknande åtgärder, för alla företag.
G7 är en grupp bestående av rika demokratier, där även Europeiska unionen ingår. Gruppen speglas av kulturell mångfald och – särskilt i dagsläget – samstämmighet i avgörande frågor. Naturligtvis har vi ett gediget arbete framför oss för att utvidga den enighet som uppnåtts i G7 till att omfatta det bredare internationella samfundet. Jag vet att vissa länder, inte minst i Europa, ställer sig skeptiska till dessa ändringar. Likväl så har väl det gångna året lärt oss att vi endast kan lösa vår tids exceptionella utmaningar genom att samarbeta och hitta gemensamma lösningar. Dessutom skulle många andra G20-länder gynnas av en mer rättvis fördelning av beskattningsrätten. Därför är jag optimistisk och tror att detta gemensamma G7-ställningstagande på ett mycket positivt sätt kommer att bidra till nästa steg i diskussionerna inom ramen för det mycket större samarbetet inom OECD och G20.
I Europa och resten av världen är vi fast beslutna att återuppbygga våra ekonomier så att de blir bättre än tidigare. Nu har vi chansen att göra detsamma vad gäller internationell beskattning utgående från principerna om rättvisa och hållbarhet. Ett positivt resultat av denna process skulle vara att fördelningen av beskattningsrätten skulle anpassas till världen som den ser ut i dag. Det skulle leda till slutet för den globala konkurrensen om lägsta företagsskatt – en konkurrens som pågått alldeles för länge och som lett till väldigt få vinnare men många miljarder förlorare. Detta är en vinst som är väl värd att kämpa för.
Paolo Gentiloni
Kommissionär med ansvar för ekonomi och tidigare premiärminister i Italien.
